Uncategorized

att bli färdig

Idag är det inlämning av magisterarbetet. Jag är färdig så när som på godkännande att få skicka in. Det här har jag jobbat på ett helt år, med varierande känslor under hela tiden. Jag har velat få klart arbetet så klart men samtidigt har det saknas ett mål. För efter skolan är det bara en osäker framtid som freelance som hägrar och det har verkligen skrämt mig. Fast jag inte kan påstå att jag har befunnit mig i skolan särskilt mycket det senaste året så är det ändå en mötesplats och en enormt viktig del i att ha hittat min plats som jag inte mer kommer att ha tillgång till. Förändring är obekvämt och utmanande och inget jag njuter av. Jag har insett att jag har svårt med förändringar och jag hoppas att den insikten kan hjälpa mig att ändå ‘klara’ av det här. Att börja ett vuxet liv. Hujj. Men det behöver kanske inte vara sådant som jag tror, det kanske också kan innebära att jag istället kan göra sådant jag vill och inte sådant man borde. Under arbete.

Advertisements

Veckoslut

Jag far bort igen till veckoslutet, mot landet. Det gör det genast lättare att andas. Eller så är det det faktum att jag tvättade golven i halva lägenheten och lade ut nytvättade mattor som gör att nu finns det lite mindre måsten och tvång här hemma. Det ser nästan ständigt ut. De obligatoriska högarna finns ännu på de flesta stolar men de är färre.

I staden

Jag är tillbaka i staden efter vad som känns som en lång paus. Visst har jag varit här några dagar i taget under sommaren men nu är Ledigheten över och Allvaret skall börja. Eller börjar så småningom. Tredje dagen här är jag redan tillbaka i de känslor som har hållit sig borta över sommaren. Under sommaren har jag tänkt att det ändå finns hopp, framtiden kan vara ljus och det finns alternativa vägar att gå än den rådande kapitalistiska vägen mot krig och fördärv. Nu kommer hopplösheten smygande över hur det kunde vara möjligt att förändra något över huvudtaget. Jag tappar det jag vill kämpa för och handlingsförlamningen tar över. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som är så nedslående i livet i stan och därför är det svårt att veta vad som måste förändras. För det är nog något som ska förändras, det kliar och oroar och är något som känns helt fel. Men vad och hur?

Sommaren kom

Nu är det varmt och jag jobbar på barnläger. Händerna börjar vara ordentligt bruna eftersom jag cyklar och är ute hela dagarna, ett säkert sommartecken. På helgen ska jag till landet och gräva i trädgårdsland, som jag har längtat. Och så ska jag äntligen skriva klart magisterarbetet. Bara lite lite kvar.

Limbo

Nu när jag ska vara klar för att börja riktiga livet, livet efter skolan och det liv som sen ska fortsätta framåt i någotslags tänkt linje mot ett bestämt mål, så känns det lite skumt. Den där linjen finns ju inte och lika mycket har jag levt hittills. Men ändå är det så jag märker att jag tänker och då är det kanske förståeligt att panikkänslan inte ligger så långt borta. För så är det jag känner, inget “livet ligger framför” som det tutades ut efter studenten, utan ont i magen och vad faan ska man göra?? Och samtidigt vet jag saker jag skulle vilja göra och som känns viktiga men som inte rimmar med det jag borde göra för tillfället: få klart det här seghelvete till text och söka jobb.

Söka jobb? Hur gör man det? Sökt jobb har jag gjort förut men helt plötsligt känns det som om det var på en annan planet. På min nuvarande planet är det något helt okänt och konstigt, att berätta till folk att jag vill jobba med dem och berätta vad jag kan är helt otänkbart. Hur gör man det? Letar upp ett telefonnummer och ringer. Vad säger man när man ringer? Presenterar sig och säger att jag vill jobba hos er för jag tycker ni gör grymt bra saker. Vad händer sedan? Ja, det kan jag inte veta, det klarnar när jag har tagit upp luren och ringt. Det är bara oöverkomligt svårt. Och så har jag ju fortfarande kvar den där texten.

Stilleben av fiskskinn

IMG_3997

Jag har garvat fiskskinn, satte dem att torka på en glasskiva som väntar på att bli ett bord. Det blev nästan som en tavla. Jag hoppas de torkar rakt och inte blir så bubbliga, det här är andra gången och försöker lära mig av misstagen jag gjorde första gången. Lax på sidorna, i mitten regnbåge. Hoppas den röda färgen håller i sig, den är vacker.

antingen eller?

Att tycka om vackra saker, samla på saker som inte är nödvändiga går inte särskilt bra ihop med att bry sig om naturen. Jag är smärtsamt medveten om att vår livsstil inte går ihop med världens välmående. Eller om man vänder på det, vår livsstil är det som gör världen så illamående som vi ser att den mår idag. Och ärligt så tror jag att vår livsstil är det som får oss att må dåligt också. Så vad gör man som liten människa i detta maskineri? Jag vet inte, men försöka måste man ändå. Så jag gör val som jag hoppas är bra och så gör jag val som jag tvivlar på eller inser att är direkt dåliga. Därav denna ständiga tvivlan, det finns oftast inte ett rätt alternativ, man måste välja mellan olika grader av dåligt, och ofta har man inte informationen som skulle avgöra vad som är bäst.

Och så detta att inte kunna motstå saker. Fast jag köper begagnat och mycket är tillvarataget och “räddat” så snurrar det ändå kring saker. Det har jag så delade känslor för, jag vill ju att det inte ska vara saker som är det viktiga i livet. Men å andra sidan skänker det glädje med vackra saker, skönhet är en glädje i livet.