Bin

Dröm om självförsörjning och lantliv och möjligheter

Jag har under ca tre åren som jag inte mått så bra psykiskt alltmer drömt om att leva livet på ett annat sätt. På något sätt där det skulle vara möjligt att jordbruka och se naturens växlingar närmare än så här mitt inne i staden bland asfalt och höghus. Drömmarna har innefattat växthus och boende i stil med familjen Solvarm, höns och bin, odlingar och permakultur som skulle ge mycket av årets mat.

Det har varit frustrerande att inte se en möjlighet att förverkliga de här drömmarna. Det har också varit svårt att veta ifall de mest varit en verklighetsflykt från det illamående jag upplevt, eller om mitt illamående kanske kunde ha kommit av stadsboendet som jag upplever att jag inte passar så bra för?

Jag har ändå insett att jag har en stor tillgång i sommarstugan, där mina infall och idéer tas emot med, om inte entusiasm alla gånger, så alltid med tillåtelse och hjälp. Ännu mer så nu med förra sommaren, då vi med gemensamma krafter köpte grannens ägor som stått tomma och till försäljning i fem år. Jag har gått och sneglat men inte på allvar tänkt att det vore möjligt. Plötsligt fanns det en plan på hur det kunde vara möjligt och nu finns det utrymme och möjlighet att göra det som jag bara drömt om. Men jag jobbar i staden och på landet finns det inte så mycket jobb.

Biodlingen har jag ändå fått igång, första sommaren förbi och jag väntar med spänning på vad våren har i antåg, hoppas innerligt att i alla fall någondera av de två kuporna överlever.

bina har anlänt

Nu är topplistkupan färdig, på plats, bina hämtade, bina flyttade och överförda i den egenbyggda topplistkupan, bina lämnade vind för våg att klara sig själv i ny och obekant omgivning medan jag är i stan. Jag vet att jag inte kan hjälpa dem så mycket men nervositeten över att inte veta om de överlevt flytten eller blivit så chockade att de kolat vippen hela högen är olidlig! Ännu någon dag innan jag kan fara och titta, vill fara nu nu nu. Att köra 4 timmar fram och tillbaka bara för att kolla på något som jag kanske ändå inte kan påverka är ändå så dumt att jag försöker avstå.

Jag är glad att det äntligen blev av, jag är faktiskt nybliven biodlare, och samtidigt orolig över om jag klarar av att sköta dem. Att vara på plats när det behövs och utföra alla steg som behövs. Behandla för Varroakvalster, förhindra eller fånga svärmar, ta hand om honung och vax, vinterutfodra, få dem att överleva vintern. Mycket hinner gå fel och tidtabeller gå i kors. Skrämmande och spännande.