framtid

ensam

Hur gör man när man träffade den man skulle dela livet med som 21-åring och sedan slutar man dela livet som 28-åring? Hur omställer man sig när det inte blev som det skulle? När man aldrig har träffat någon som man passar ihop så bra med som den personen och sedan passar man inte heller ihop. Det blir svårt att tänka sig att det är möjligt att det finns någon annan som man kan passa ihop med när jag var säker på att det inte fanns det. När det mesta har gått ut på att dela eller i alla fall försöka dela. Och sen finns det ingen bredvid som vill dela. Det blir väldigt ensamt och känns påträngande att komma med små meddelanden och oviktiga ärenden åt sina vänner. Men de oviktiga ärendena är ju det som gör att jag känner samhörighet och det  har alltid varit viktigt för mig.

Advertisements

Nytt år, nya möjligheter

Det nya året börjar med väldig öppenhet inför framtiden. Förhållandet finns inte mer, bostaden följaktligen inte heller, inget ordentligt arbete i sikte. Det är som efter studenten igen, alla vägar är möjliga, fast utan ivern att komma framåt och “börja livet”. Inte för att jag är så säker att den fanns där då heller, alltför många valmöjligheter och att ta första steget i någon riktning skrämmer mig.

Ibland känns framtiden ljusare än på länge, ibland blir jag handlingsförlamad av alla val som måste göras.

Jag har avverkat skog på landet, det finns en hel del att röja upp innan det blir någon ordentlig skog eller möjlig betesmark av det täta sly som fått växa upp efter att marken inte längre använts för bete. Men det är något som är väldigt tillfredställande att göra, resultatet syns direkt och man får jobba ordentligt. Under arbetet kom jag också på vad som skulle vara bra som avgränsning till vägen, en syrenhäck! Det tar visst en del år för en att bli riktigt etablerad men det finns syren att ta skott av, så så snart som temperaturen tillåter det ska jag börja anlägga den. Det känns skönt att planera projekt till sommaren, särskilt det här som jag kan genomföra utan ekonomiska insatser och med egen arbetsinsats.

Och en beställning frön borde komma med posten, visst är sommaren snart här?

Limbo

Nu när jag ska vara klar för att börja riktiga livet, livet efter skolan och det liv som sen ska fortsätta framåt i någotslags tänkt linje mot ett bestämt mål, så känns det lite skumt. Den där linjen finns ju inte och lika mycket har jag levt hittills. Men ändå är det så jag märker att jag tänker och då är det kanske förståeligt att panikkänslan inte ligger så långt borta. För så är det jag känner, inget “livet ligger framför” som det tutades ut efter studenten, utan ont i magen och vad faan ska man göra?? Och samtidigt vet jag saker jag skulle vilja göra och som känns viktiga men som inte rimmar med det jag borde göra för tillfället: få klart det här seghelvete till text och söka jobb.

Söka jobb? Hur gör man det? Sökt jobb har jag gjort förut men helt plötsligt känns det som om det var på en annan planet. På min nuvarande planet är det något helt okänt och konstigt, att berätta till folk att jag vill jobba med dem och berätta vad jag kan är helt otänkbart. Hur gör man det? Letar upp ett telefonnummer och ringer. Vad säger man när man ringer? Presenterar sig och säger att jag vill jobba hos er för jag tycker ni gör grymt bra saker. Vad händer sedan? Ja, det kan jag inte veta, det klarnar när jag har tagit upp luren och ringt. Det är bara oöverkomligt svårt. Och så har jag ju fortfarande kvar den där texten.