Nu är topplistkupan färdig, på plats, bina hämtade, bina flyttade och överförda i den egenbyggda topplistkupan, bina lämnade vind för våg att klara sig själv i ny och obekant omgivning medan jag är i stan. Jag vet att jag inte kan hjälpa dem så mycket men nervositeten över att inte veta om de överlevt flytten eller blivit så chockade att de kolat vippen hela högen är olidlig! Ännu någon dag innan jag kan fara och titta, vill fara nu nu nu. Att köra 4 timmar fram och tillbaka bara för att kolla på något som jag kanske ändå inte kan påverka är ändå så dumt att jag försöker avstå.
Jag är glad att det äntligen blev av, jag är faktiskt nybliven biodlare, och samtidigt orolig över om jag klarar av att sköta dem. Att vara på plats när det behövs och utföra alla steg som behövs. Behandla för Varroakvalster, förhindra eller fånga svärmar, ta hand om honung och vax, vinterutfodra, få dem att överleva vintern. Mycket hinner gå fel och tidtabeller gå i kors. Skrämmande och spännande.
asca 